Emanuel Swedenborg nu på Unescos lista över Världsminnen

Emanuel Swedenborg nu på Unescos lista över VärldsminnenTvå prominenta svenska författare, Emanuel Swedenborg och Astrid Lindgren, har genom sin stora betydelse för kulturen världen runt blivit uppsatta på Unescos lista över Världsminnen.

Kungliga Biblioteket anordnade med anledning av detta ett särskilt seminarium 8 november 2005. Seminariet anordnades av Svenska Unescorådet. Syftet var att informera allmänheten om två unika bibliotek som hade valts ut av Unesco för dess Memory of the World International Register. Syftet hos Unesco - Förenta Nationernas organ för befrämjande av kultur - är att dokumentera och bevara kulturskatter över hela världen. Genom att framhäva bibliotek och muséer arbetar Unesco för att stötta kulturer, vetenskap och utbildning.

Seminariet gav således tillfälle att uppmärksamma betydelsen av två arkiv, Emanuel Swedenborgs och Astrid Lindgrens. Efter tack till de medverkande och en kort historisk bakgrund för urvalsprocessen, presenterade Tomas Lidman, generaldirektör för svenska Riksarkivet, de officiella certifikaten från Unesco, samt blommor. På Kungliga Vetenskapsakademins vägnar tog professor Inge Jonsson emot det inramade certifikatet. Inge Jonsson var också den som ursprungligen hade föreslagit Swedenborgsarkivet för nominering. En plakett från Unescos lista över Världsminnen kommer att monteras i Kgl Vetenskapsakademin som tar hand om de mer än 20.000 sidor av Swedenborgs originalmanuskript som finns där.
På Kungliga Bibliotekets vägnar, som tar hand om mer än 100 hyllmeter av Astrid Lindgrens dokument, tog förste, bibliotekarien Lena Törnqvist också emot ett inramat Unescocertifikat, blommor och minnesplakett som skall placeras vid Lindgrencentret.

Eva Hermansson som representerade svenska Unescorådet gav en kort överblick av Unescos internationella strävan att få igång Världminneslistan som började 1997. Denna lista
representerar de främsta världsminnena och består idag av 121 internationella samlingar av material från 57 nationer på alla kontinent som är så värdefulla för mänskligheten att de inte får gå förlorade. Valet av ett bibliotek eller museum kan uppfattas som en unik ära för värdlandet i fråga. Svenska Unescorådet som utses av regeringen, fungerar som en tvåvägs länk till Unesco.
Sveriges riksarkivarie, Jan Dahlin, gav en redogörelse för urvalsproceduren samtidigt som han förklarade svårigheterna kring vilka kriterier som skulle gälla vid val av material. Ur fyra välbevarade bibliotek som föreslogs från Sverige, blev enbart Swedenborgs och Lindgrens arkiv ansedda som tillräckligt värdefulla för Unescos urvalskommitté i Paris. Två olika kommittéer säkerställer en objektiv bedömning av de främsta kandidaterna. Till en början tyckte kommittén i Paris att Emanuel Swedenborgs inflytande var viktigt enbart i Norden! Det var då som Inge Jonsson fick Unesco att byta ståndpunkt, då han betonade att det snarasts var tvärtom – att det främst var i den övriga världen som han blivit uppmärksammad.

För att förklara Swedenborgsarkivets mycket skiftande historia, gav Inge Jonsson en inspirerande presentation av dess historia. Han beskrev snabbt förloppet i Swedenborgs utveckling och redogjorde för dokumentsamlingen som ursprungligen var en gåva från Swedenborgs familj efter hans död. En hel koffert med dokument kom med häst och vagn till Kgl Vetenskapsakademin, där Swedenborg hade varit en medlem. Mycket senare försökte familjen att återfå samlingen, när man hade upptäckt dess unika och ekonomiska värde. Efter två beslut i högsta domstolen förlorade både familjen och en spekulant rätten till samlingen. Den skulle stanna på Vetenskapsakademin. Här illustrerar en förfrågan från Swedenborg Society i London betydelsen av besluten. Det första Swedenborgsällskapet i världen råkade få ett originalmanuskript av Swedenborgs sista volym av Diarium Spirituale i sin ägo under åren runt 1870. Swedenborgs Society frågade då Vetenskapsakademin om vem som hade de juridiska rättigheterna till Swedenborgs dokument. I Stockholm kunde Vetenskapsakademin då hänvisa till dessa två domstolsbeslut. Swedenborgs Society fick senare rätten att kopiera alla originalmanuskript de hade till låns innan man hövligt återförde dessa till Vetenskapsakademin i Stockholm.

Den första ansträngningen att samla och avbilda alla manuskripten med den fotolitografiska metoden gjordes av den nykyrklige prästen Rudolf Tafel i Tyskland. Han anställdes år 1869 - 1870 för att undersöka och sammanställa samlingen. Planen var att göran en avbildning som skulle omfatta 110 set med 40 volymer, på 500 sidor vardera, till en kostnad av 45,000 dollar. Det skulle bekostades av nykyrkliga vänner i Amerika. Volymerna gjordes i ordning i Tübingen i Tyskland och skänktes senare till större bibliotek i Europa. Redan efter att bara en fjärdedel av samlingen var gjord tog pengarna slut. Vid 1880-talets slut genomfördes den slutliga reproduktionen genom en helt ny fototypprocess i 18 vackra band. Arbetet gjordes i Stockholm under den nykyrklige prästen Alfred Strohs kunniga ledning. När Inge Jonsson avslutade sitt anförande konstaterade han att ingen blir profet i sitt eget land. Att samla all information som hänför sig till denna unika manuskriptsamling måste man anse som ett viktigt projekt för framtiden, nu när Swedenborgs arkiv blivit upptaget på Unescos lista över Världsminnen..