Myror och humlor

Vi förundras. Människor tycker om att förundras. Tänk att vädret blev så vackert i alla fall! Inte hade vi väl trott att de skulle vinna matchen! Det andra laget var ju så mycket bättre! Och nu kommer våren. Vi har legat i ide till rätt stor del. Även om vi varit fullt aktiva under den mörka tiden av året, även om vi har varit ute i naturen och njutit av frostig snö, fint glid på skidorna, gnistrande snökristaller med regnbågens alla färger, blanka isar, sus i trädkronorna när vinden tar i - även om det är så, så kommer våren och väcker vår förundran till liv. Vår känsla av under. Under. Ett under är det som vi inte tror ska kunna ske. Vi förundras över att myran or-kar bära så stora lass. De som vet säger att myran bär ett lass som väger mer än my-ran själv. Det gör inte vi människor. Det gör myran! De som vet säger att humlan inte kan flyga för att vingytan är för liten i förhållande till kroppen - men den flyger ju! Det är ett under i det lilla. Vi tycker om under i det lilla formatet. Det hotar inte vår världsbild. Låt humlan fortsätta att flyga även om den egentligen inte kan det. Låt myrorna fortsätta med sitt kånkande på Pippi-stora lass. Vi har dem på ett la-gom avstånd. Och så kan vi fortsätta med våra vanliga alldagliga göromål. Och jag undrar om det finns under där också. Under i den alldagliga vardagen. Undrar jag. Det tycker vi också om - att undra. Fast ofta vill vi inte ha något svar. Det räcker så bra med undrandet.
Jag undrar om Gud finns? För många människor räcker det med det. Att undra. Och sedan tittar man på myrorna, humlorna, eller svalorna. Är det inte konstigt att svalorna kan göra så tvära kast i sin flykt?! Flygplan kan inte det. Varför kan sva-lor det? undrar jag faktiskt.
Finns Gud, undrar människor. Borde man inte undra lite mer?! Är det inte ett stort under som finns att upptäcka!? Eller räcker det med humlor och svalor och myror?
Och vad betyder uppståndelsen? undrar väldigt många människor. Många är så osäkra att de inte ens vågar undra. Det räcker med myror och svalor. Att undra för mycket kan man bli tokig av. Men man kan också bli tokig av att inte undra. Jag var nära den gränsen för ett par, tre decennier sedan. Jag fortsatte att undra, och det sto-ra Undret blev verklighet för mig. Herren har verkligen uppstått för mig. Ett större under finns inte.
Svalorna, myrorna, humlorna bär på en hemlighet - ett litet under som kommer från Den Som Är det Stora Undret!
Herren vare med er, alla!

Göran Appelgren

FÖRSAMLINGSNYTT

Stockholm

Den annalkande våren har varit vacker, andats hopp och visat fram vårblommorna tidigare än vanligt. Efter rekordvarma da-gar har det varit kallare. Naturen har stan-nat upp i sin utveckling mot mer grönska. Det gör att man hinner med att ta in våren lite bättre. Precis runt påsk var det som allra finast i stockholmsområdet. Försam-lingen firade nattvard på långfredagen och samlades därefter i prästgården. Det blev en fin dag. Det var roligt att träffa Bosse och Lone som var uppe och hälsade på Alf och Karin. På påskdagen firade vi Herrens uppståndelse. Det är roligt att se hur levan-de Herren är för barnen. När man pratar med dem finns inget tvivel på Hans närva-ro. De är fullt medvetna om döden på kor-set men gör det som är helt rätt - går vidare till påskdagen. Det var glädjande att se hur de som stannade på kyrkkaffet kände det som helt självklart att ta det lugnt, fortsätta samtalen och inte ha bråttom därifrån. Tyst, innerligt kände vi samma sak - Her-ren har verkligen uppstått! Det var roligt att ha Maya med på firandet. Hon är här fram till hösten, då hon åker tillbaka till Bryn Athyn för att gå sista året på College.
Ungdomsstudierna har tagit fart igen. Vi har haft träffar med Martin och Emilia ett tag, men nu har också Filip och Maya kommit med. Vi läser Andra Mosebok.
Plågorna i Egypten och uttåget är en berät-telse med många bottnar. Under rofyllda samtal hinner man hitta sig själv i berättel-serna och man kan se hur Herren på mång-handa sätt ger oss hjälp att hitta rätt. Vi brukar träffas i den nya pastorsexpeditio-nens samlingsrum som känns trivsamt och mycket ändamålsenligt. Det känns som en helt riktig satsning att ställa i ordning den lokalen.
Strax efter att jag kom hem från prästmö-tena i Bryn Athyn åkte Josephine och bar-nen till England på några dagar för att fira Josephines mammas 80-årsdag. Det var en total överraskning för henne att tre av dött-rarna, två från Amerika, och en från Sveri-ge skulle dyka upp på födelsedagen. De övriga två bor i England. Det blev en av hennes lyckligaste dagar på många år.
Nils Sture och Ulla bjöd in till en trevlig samvaro en kväll någon vecka före påsk. Det är verkligen avkopplande och berikan-de att vännerna i församlingen träffas hemma hos varandra - och för Josephine och mig ett avbrott från tre fina men inten-siva barn. Stort tack!
Milan arbetar på en av Stockholms vackraste arbetsplatser, törs jag säga efter att hälsat på Milan på Fysikcentrum. Bygg-naden invigdes förra året och har fått ett arkitekturpris. Den ligger nära Roslagstull med utsikt över Brunnsviken. Byggnaden är värd ett besök. Tala med Milan om en guidad tur! Vi tittade på laboratoriesalarna, där allsköns experiment genomfördes, bl a med komplicerade laserlabyrinter och elektron- (röntgen?) mikroskop. Så åt vi en trevlig måltid i Fysikcentrums egen restau-rang. Tack för en fin dag, Milan!
Våra förberedelser för firandet av att Swedenborgs Minneskyrka fyller 75 år detta år går vidare om än långsamt. Kurt har lovat att göra en skärmutställning. Jag har lovat att göra en jubileumsskrift. Nils Sture ser möjligheten att förvekliga planen att göra en fin broschyr om kyrksalen bl a. Det är också helt klart nu att Medicikvart-tetten kommer att spela. Konserten kom-mer bl a att innehålla ett stycke av Tom-mie Haglund, Land of Souls, som uppför-des ffg i Sverige i Rikssalen på Slottet i höstas.
Nu ser vi fram emot en fortsatt vacker vår och försommar och skickar våra varma hälsningar till alla läsare.

Göran Appelgren

Jönköping

Här i Jönköping leker våren kurragömma med vindarna. Träden har börjat visa den djupröda färg kring knopparna innan löv-sprickningen. Vi har hört koltrastens jub-lande aftonsång några kvällar. En och an-nan trevande insekt har också börjat visa sig. Jag har även sett en humla som förund-rat letade efter mat. Snart skall värmen gå jämna steg med ljuset, och våren brusa in över Smålands skogar som i alla tider. Naturens ordning välkomnar den andliga världens ordning för att sköta sitt.
I församlingen fortsätter vi med regel-bundna aktiviteter. Kyrkorådet arbetar med frågorna kring förnyelse. Hoppet är att göra gudstjänster, lärostudier och annan verk-samhet mera attraktiv för utomstående. Det har föreslagits att vi håller enklare guds-tjänster och flätar in flera som är verklig-hetsbaserade. Vi är ganska formella när vi träffas här i lokalen tyckte en del. Hur på-verkar detta någon som kommer hit för första gången? Kan vi börja från början och förenkla budskapet också för våra egna? Kan vi umgås med förståelse för den som inte känner oss? Som bekant har äng-larna ett enda mål, det är att förmedla det goda till andra. Skulle inte också vi vara budbä-rare - sprida en medmänsklig stäm-ning som bygger på ömsesi-dig tillit och varm förstå-else? För vidare utveckling föreslår kyrkorådet också en förnyelse av introduk-tionsmaterialet. Bättre planlägg-ning och uppföljning, kommer att bli åter-kommande motiv framöver.
Påskhelgen var lugn i Jönköping. I stäl-let för en nattvardsgudstjänst på skär-torsda-gen, vil-ket vi har haft förr om åren, valde vi att hålla denna på fredag morgon i stället. Gudstjänsten bestod av lästa profe-tiska delar från Gamla Testamentet, med deras motsvarande uppfyllelse kring Herrens sista dagar som förklarat i Nya Testamentet. Alla läste vi utdelade stycken, var-efter stilla mu-sik hjälpte meditation och eftertanke. Herrens speciella närvaro i Ordet med upp-fyllandet av gamla profetior verkade åter som ett förnyat löfte, innan vi gick till den heliga måltiden. På söndags-morgonen tog vi del av en mera informell familjegudstjänst där ungdo-marna var med under hela guds-tjänsten. Efteråt kände vi alla trevnad kring ett mycket person-ligt och välsmakande kaffebord.
Nästa söndag kommer församlingen att stå värd för en studiegrupp som efter guds-tjänsten vill lära sig om Nya Kyrkan. Det är inte ofta vi tar emot sådana grupper. Mate-rial har skickats ut till den i förväg, och enskilda paket med information skall delas ut efteråt. Vi har tagit emot ett informa-tions-paket från Grant Schnarr efter vår förfrågan om vad andra grupper har gjort för att nå ut.
Grant leder evangelisationssträvandena inom Allmänna Kyrkan. Paketet består av en nog-grant upplagd frågekampanj utarbetat av en firma som specialiserat sig på att hjälpa kyrkor. Frågorna ges i form av enkäter som skickas ut till omgivningen. Detta skall hjälpa en försam-ling eller grupp att be-stämma den demografiska sammansätt-ningen i ett område. Meningen med materi-alet är att den som använder det skall kunna lära sig vilka grupperingar som finns i en radie av ca 3 - 5 kilometer från kyrkan. Man skall få svar på frågor kring vilka intressen dessa grupper har, vilka behov av stöd från kyrkan, vilka program, gudstjänstform, musik och tjänster o s v som behövs. Vi kommer att ta del av materialet, och värdera hur vi kan använda det här i Sverige. Det är ingen tvekan om att det finns andliga behov här i Jönköping som för övrigt i landet, även om staden vid Vät-tern räknas som kyrkligt konservativ och ett frikyrkligt fäste. Vad kan Nya Kyrkan göra som skapar tillit i de egna leden och bland människor som kan tänkas behöva Kyrkans hjälp? Många människor idag längtar efter en kulturell och intel-lektuell gemenskap. Den franska filosofen Pascal sade en gång att i varje människa finns ett gudsformat vakuum. Att berätta om Gud, om evigheten och om kärlekens betydelse, och att under-visa om dessa är i huvudsak religionernas verksamhetsområde i ett samhälle. Nya Kyr-kan står här i en särställning inom kristen-domen. Vår uppgift är att övervinna fruktan och okunskap för att Herrens budskap skall nå ut till behövande. En bra bit framöver kommer vi att ägna oss åt strävanden som kan hjälpa fram andligt stöd åt medmän-niskan i Herrens namn. En del i detta blir översättningen och tillrättaläggandet av materialet Rise Above It under våren och sommaren för att senare anordna kurser och annan gruppverksamhet. En god vår önskas alla från Jönköping.

Ragnar Boyesen

Köpenhamn

Fredag d. 5 April overgik Solveig til den åndelige verden. Ragnar besøgte Solveig på hospitalet dagen efter hun havde gennemgået en stor operation. Det har uden tvivl været en stor lettelse for hende at forlade denne verden. Solveig kom gennem hele sit liv i den Nye Kirke, som hendes far Holger Hansen i sin ungdom fandt frem til. Hun var gift med Sven der overgik til den åndelige for ca. 30 år siden. Solveig var en flittig kirkegænger til trods for den besværlige vej hun havde fra Dragør til Rødovre. Vi tænker på hende med glæde og taknemlighed.
Foredragene på henholdsvis Helsemessen og på Ildstedet i Roskilde var ikke så godt besøgt som de foregående gange. På Helsemessen skyldtes det til dels at vi havde fået den allersidste time af messens åbning til det. Samtidig var der foredrag med en af de kendte clairvoyante fra TV serien Åndernes magt, så det var ret uheldigt for os. Men af de få der var, var der til gengæld nogle som ønskede at vide mere og som stadig holder kontakt.

Ulla Frandsen

En odödlig dikt
En läsare skickade in dikten som kommer på nästa sida som väl
ingen kan låta bli att känna igen sig i. Tack!

Intet är som väntanstider Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningsti-der, ingen maj en dager sprider som den klarnande april. Kom på stigens sista halka, skogen ger sin dävna svalka och sitt djupa sus därtill. Sommarns vällust vill jag skänka för de första strån som blän-ka i en dunkel furusänka, och den första trastens drill. Intet är som längtanstider, väntansår, trolovningstider. Ingen vår ett skimmer sprider som en hemlig hjärtanskär. Sällan mötas, skiljas snar-ligt, drömma om allt ljuvt och far-ligt livet i sitt sköte bär! Gyllne frukt må andra skaka; jag vill dröja och försaka, i min lustgård vill jag vaka, medan träden knoppas där. Erik Axel Karlfeldt

 

Om Femte Jordklotet i Stjernhim-melen, samt om dess Andar och inwånare. Åter blef jag förd til et annat jordklot, som låg utom wår solwerld uti werldsrymden, och det genom tillståndsförändringar, som warade nästan oafbrutet i tolf timmar. I sällskap med mig woro flere Andar och Änglar ifrån wår jord, med hwilka jag talade på wägen eller under framskridandet; jag fördes ömsom snedt upföre och snedt nedåt, beständigt åt höger, som i andeliga werlden är söder ut; endast på twå ställen såg jag andar, och på ett talade jag med dem. Under framfarten fick jag fästa min upmärksamhet på huru omätlig Herrens himmel är för änglar; ty ifrån det obebodda gafs at sluta at den war så omätlig, at om det gåfwes millioner jordklot, och på hwart och ett så många menniskor som på wårt, skulle det likwäl finnas rum för dem i ewighet och aldrig blifwa upfyldt: jag kunde sluta härtil af den jemnförelse jag gjorde med himmelens utsträckning eller widd omkring wårt jordklot och för detsamma, hwilken war i förhållande dertil så liten, at den icke utgjorde en milliondel af den obebodda rymden. Emanuel Swedenborg Om Jordkloten i Wår Solwerld, nr. 168. Wex-jö 1853.

Mörker och ljus i världen

Nyligen läste jag en spalt där barn skriver brev till Gud. Just ett av dessa brev tycker jag är värt att begrunda nu när situationen i världen lutar åt fel håll.
"Kära Gud, Jag gissar att det är mycket svårt för dej att älska alla i hela världen. Det är bara fyra medlemmar i min familj, och jag klarar inte ens av dom." - Nan.
Hur svårt är det väl inte för oss att vara uppriktiga och raka. Om vi alla kunde er-känna våra brister, skulle vi lättare ta emot Herrens hjälp. Hela världen är idag i starkt behov av andlig förnyelse. Miljoner människor våndas, inte enbart inför olika former av yttre våld, men huvudsakligen inför det ondas framfart. Där andlig falsk-het sprids, där frodas mörkret. När vi visar på motsatsen, i sanning som används, då hittar vi uttryck för Herrens vilja.
En levande religion blir till en kärlekshandling när den levs enligt sanningen i lä-ran för livets egen skull. Sanningar som lever i handling, ger oss mod att tala utan omsvep. Ingen annan kan acceptera att de lever från Herren än den som ser upp till Herren, och låter sig ledas av Honom. "Att se upp till Herren i sitt liv är inte någon-ting annat än att sky det onda som synd." Gudomliga försynen, nr 93
En nykyrklig historia illustrerar detta. Dr Holcome var en nykyrklig slavägare i Mississippi. Han våndades inför nordstaternas maktövertagande i södern, när inbör-deskriget hade vänt. Han berättar att en av hans vänner hade skjutit och svårt skadat en slav som ville fly till den federala nordstatssidan. Dr Holcome blev starkt upprörd över att federalisterna spärrade in hans slavägande vän som skjutit en flykting. De nya makthavarna ville straffa plantageägaren för försök till mord på en slav. I den känslostorm Dr Holcome upplevde, kunde han inte arbeta eller ta del av någon syssla. Till sist kunde han ingenting annat göra än att kasta sig på knä och be Herren om hjälp. Han lägger ihop Bibeln som han har bett över, och öppnar den villkorligt för att få en bibelvers att stödja sig till. Med andakt berättar han att han öppnar Bi-beln, och sätter fingret på en vers. Det var denna: "Detta är den fasta jag vill ha: Los-sa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok." Jesaja 58:6. Dr Holcome berättar att en stor frid spridde sig över hans sinne när han släppte taget i sin självgoda inställning. Han gick tillbaka till arbetet med ett lättat hjärta, och kort efter svor han eden som medborgare i de Förenta Staterna.
"När en människa ofta gör enligt sanningen, då återkommer den inte enbart från vana, utan också från böjelse, och med denna från frihet." Arcana Cœlestia, nr 4884 Det är denna vår frihet från Herren vi i Nya Kyrkan bör visa världen. Från en böjelse för himmelsk frihet kan vi uttrycka Herrens sanningar inför världen. Sanningar som den så väl behöver för att komma ut ur sitt mörker. Låt oss ständigt minnas ett gammalt talesätt från en okänd författare: "Det finns inte tillräckligt med mörker i hela värl-den för att släcka skenet från ett enda obetydligt ljus."

Ragnar Boyesen

Intryck från Bryn Athyn

Resan till Amerika i år för att delta i prästmötena blev spännande på många sätt. Mö-tena påverkades en hel del av att vi nästa år ska klara av utse en kandidat för nästa biskopsval. Det var konstruktiva samtal om vad biskopsämbetet står för. Vi hade i höstas en diskussion om det i församlingen och ska försöka fortsätta med det. Som en uppföljning på biskopens besök här i Stockholm anordnade vi, som det blev föresla-get här, ett gruppsamtal med de präster som kommer från länder, där engelska inte är modersmålet. Det uppskattades MYCKET, speciellt av präster från mer udda län-der som Korea och Brasilien. Vi lovade att fortsätta nästa år.

Joachim, Figge och Tuan	Ethan, Anna-Katrine och Hannah