Liv och död

Hösten är på våra breddgrader den tid då naturens liv i många stycken drar sig tillbaka till något stillsamt. Andas de små krypen som gömmer sig i springor och hålor? Vad händer i trädens rötter? Stillsamt, knappt vid liv, borta ur vårt medvetande. Död tycks det som. Död är ett ord vi inte tycker om. Det skrämmer. Det handlar om ett definitivt avslut. Dörren är stängd för alltid. I hösten finns något ödesmättat. Naturens krafter sinar. Löven tappar sin form och färg, trillar till marken. Döda. Flugorna surrar knappt, flyger vingligt, är lätta att ta kål på om de stör i sovrummet på natten. Trötta, nästan döda. Blir vi skrämda? Hösten har hos olika folk befriade från den västerländska rationaliteten manat fram riter som syftat till att blidka den kraft som släcker ut livet i naturen. Hösten skrämde dem, och de gjorde något åt det. Och det fungerade. Livet kom tillbaka på våren. Då var det dags för en tacksamhetens rit. Naturligtvis insåg de att det fanns ett mönster i naturen som de kunde förlita sig på, men de slutade inte förundras. De kände rädsla och glädje.
Vi däremot vet - vi har vett - och därför behöver vi inte erkänna att vi innerst inne blir rädda när löven faller. Vi vet. De kommer ju tillbaka. Vi behöver inte göra något. Vi vet och tar för givet. Men har vi inte mis-sat något? Både att känna sig utlämnad och svag, och att känna en befriande glädje är starka känslor som gör gott åt själen.
Löven faller. De kommer aldrig mer tillbaka. Dags att tänka efter. Tack alla löv för den skugga ni gav när solen gassade som värst vecka efter vecka i somras! Tack för solen som med vindens rörelse i lövkronor-na förnöjde mitt öga med ett dallrande ljusspel! Aldrig mer kommer jag att få vara med om detta. Jag vilar tryggt i Guds famn, minns innerligt vad Guds sköna natur har skänkt mig, och tackar för det. Jag bävar inför det som Herren härnäst låter mig möta i livet.
Död är en förutsättning för nytt liv. Det finns saker i våra egna liv som vi måste låta dö, för att något nytt och bättre ska kunna bli verklighet. Ni vet vad som måste dö. Fråga annars Herrren. Han berättar gärna. Att låta något dö känns skrämmande. Tänk om ingenting nytt kommer i dess ställe?! Sättet som jag har levt på har haft sitt värde. Det har skänkt tillfredsställelse åt andra människor på olika sätt, men det sättet är inte längre adekvat. Något i mig måste dö. Löven måste falla. Krypen måste lägga sina ägg och sedan dö för att lämna plats för något nytt. Det är skrämmande. Vi vet inte vad som kommer.
Men "om inte vetekornet …"

Göran Appelgren

FÖRSAMLINGSNYTT

Stockholm

Den sista tiden har helt dominerats av 75-årsjubiléeet. Det började söndagen den 8 sep-tember och avslutades i torsdags kväll, den 17 oktober. Bert Ekengren skriver lite längre fram om några av sina intryck. I nästa nummer kommer det mer från andra pennor.
På det hela taget var jubileumsfirandet lyckat. Det sammanfattande intrycket är att det uppstod många fina möten, knöts värdefulla band och att kyrkan fick den uppmärksamheet den så väl är värd. Däremot - säger samma intryck - var det ingen invasion av nyfikna människor, men dem vi träffade var desto mer intresserade.
Kulturhusens dag var en bonus som vi inte räknat med från början. Söndagen 8 september kunde man gå till många platser i Stockholm som håller gudstjänst och andakt. Temat var Rum för religion. I Svenska Dagbladet fanns det en enda artikel som rapporterade från den-na dag. Den artikeln handlade om Sweden-borgs Minneskyrka! Det var två bilder med på Martin och Joachim som tillsammans med Anna var de som visade runt i kyrkan den da-gen.
Det som var hjärtat i firandet var konserten med den världsberömda Medicikvartetten. De spelade inför ett femtiotal personer, som alla (!) var djupt berörda av både kvartettens utstrålning som av den musik de framförde, stycken av Bartók, Ravel samt stycket Land of Souls av Tommie Haglund. Tommie var själv med på repetitionen - och han och Elisabet förstås på konserten. Tommie berättade då om stycket. Mottagandet var mycket varmt, och det var så härligt att se denne uppburne tonsättare hjärtligt och avspänt tala med alla som ville dela med sig av sina intryck till honom.
Ett annat evenemang som har berört lika mycket men som var av ett annat slag var sön-dagen den 29 september, då vi bjöd in "Gamla vänner", personer som är knutna till försam-lingen på olika sätt men som vi inte har haft så stor kontakt med. Det var en stor värme på bägge håll, från dem som var inbjudna och från församlingen. Något som berörde mig mycket starkt under gudstjänsten var att veta, att i kyr-kan satt en person som faktiskt varit med på invigningen för 75 år sedan - pastor David Rundströms då femåriga dotter Karin!
Alla ni som var med får detta nummer av NYTT LJUS. Än en gång - det var en stor glädje att ha er här. Tack samtidigt för flera brev och telefonsamtal som kommit in efter den träffen!
Ett annat trevligt och uppskattat inslag var den skärmutställning som Kurt skickligt har arbetat fram tillsammans med några medhjäl-pare. Där kan man i mycket kortfattad form se bakgrunden till bygget samt fina bilder som fångar in stämningen från den tiden.
Den avslutande programpunkten var före-draget med Lars Berguist, som jag här bara i korthet vill säga detta: alla jag talat med som var där uppfattade föredraget som oerhört sti-mulerande, spirituellt och upplyftande.
Mer ska inte sägas nu om jubiléet, för att de som vill skriva om det i nästa nummer ska få tillfälle till det.
Jag vill här framföra ett varmt tack till alla som har arbetat med jubiléet. Det är så många som fjorton stycken, och bland dem vill jag lyfta fram Bert Ekengren som gjort en mycket fin insats på många sätt, både i förberedelserna, på idéplanet samt genom ett starkt engagemang i flera av aktiviteterna.
Så har vi fyllt år i församlingen, tillsam-mans 65. Först var det Joachim, och sedan Glade. I samband med det senare firandet var Figge och Hilary på besök. Roligt att se er!
Vi får rapportera om att Maya och Rakel har det bra borta i Bryn Athyn. Vi tänker på er, och hoppas få se er till jul.
Vi har haft Höststämma och bl a funderat på vad vi vill se i den som ska bli den nya bis-kopen, uppgifter som jag tar med till prästmö-tet i februari, då kandidaten ska vaskas fram. Samma dag hade vi tacksägelsegudstjänst med kyrkan dekorerad i höstens varma och stäm-ningsfyllda färger. Det för oss in på ett annat ämne på höststämman. Vi har satt upp en kommitté som ska planera för en kommande uppsnyggning av kyrksalen och entréerna.
Det nya kyrkorådet har haft tillfälle att träffa två medhjälpare i arbetet med kyrkan, kontaktpersonen på Handelsbanken och vår fastighetsförvaltare. Andra bestyr under hösten har varit upphandling samt förberedelser för installation av bergvärme i prästgården.
Så önskar vi till slut våra läsare en inte all-för ruskig höst!

Göran Appelgren

Jönköping

Församlingen i Jönköping håller sig fortfaran-de kvar i Bridgeklubbens lokaler medan våra egna repareras. Golv och paneler är nu klara. Det återstår putsning av detaljer och viss mål-ning. Sedan skall lokalen besiktigas senast den andra november. Efter att den nya interiören har ställts i ordning och de nya möblerna är på plats, ska vi hålla en återinvignings gudstjänst. Detta blir spännande för oss alla.
Under åtta veckor i Frikyrkliga Studieförbundets lokaler håller vi på med vår kurs för allmänheten: Vårt stimulerande inre. Kursen bygger på de tio budorden, och kallas en samtals cirkel. Till en början var flera personer anmälda. Nu kommer tre personer utifrån, samt våra egna medlemmar. Vi har rika möjligheter att ta med egna reflektioner och reaktioner på det utdelade materialet, som till exempel en samtalsform som kallas fyra gånger fyra. En samtalsgrupp består av fyra personer som vardera talar i fyra minuter om ett givet ämne. Man tar upp ett ämne som passar med veckans uppgifter, som noggrant har förklarats i instruktionsmaterialet. Alla får möjlighet att gå igenom hur enskilda tankar och känslor utvecklade sig kring frågor som bygger på tillämpningen av ett av budorden. Om man till exempel har tagit upp ett speciellt ämne som kanske utmanar en enkel medlem, får denne möjlighet i gruppen att tala om hur han eller hon har tänkt, känt, upplevt och fått arbeta utifrån veckans samtalsfokus. Man skriver upp det fortlöpande resultatet i en dagbok som är avsett att vara privat. Man kan med andra ord vara mycket personlig. Frågorna kan till exempel röra vad resultatet blev när man bestämde sig för att hålla veckans budord. Vad öppnade sig för en genom att hålla nämnda budord? Hur kom du i håg att hålla det? Vad ändrade sig för dig när du höll det? Vilken förändring blev det i ditt förhållande till andra efter att du höll detta budord? Vad har du lärt om dig själv genom att hålla det? På vilket sätt kände du Herrens närvaro genom att hålla detta budord? Materialet ger rika möjligheter att själv bearbeta och reflektera över hur andra har påverkats av denna universella samtals- och reflektionsform.
Livet går sin lugna gång i Jönköping. Ulf har hjälpt Ragnar med att redigera materialet till kursboken "Rise above it". Boken finns nu i manuskript på svenska, med stort tack till Ulf för allt arbete han har lagt ned. Ulf får snart också tillfredsställelsen av att se sista delen volym fyra av Arcana Coelestia som han har översatt från latin till svenska. Den sista delen blir då klar att genomgås innan volym fyra publiceras någon gång nästa år. Vi är mycket stolta över Ulfs arbete och ser fram till denna unika och komplexa volym.
Från Jönköping hälsar vi till alla vännerna i Skandinavien. Efter den minnesvärda somma-ren, skall vi nog alla klara av vintern.

Ragnar Boyesen

Köpenhamn

Den 9 September fik vi et meget spændene foredrag af Ragnar i "Ildstedet" i Roskilde, (godt navn til et sted hvor folk kan komme ind og få varmen og samtidigt blive oplyst). Desværre svigtede den lokale avis med at bringe oplysning om foredraget, så det var mest menighedsmedlemmer der mødte op. Foredraget hed "Ordets egentlige magt" med undertitlen "Swedenborgs syn på forbindelsen mellem den åndelige og den naturlige verden". Der kom dog også et ægtepar der lyttede meget opmærksomt. Konen syntes at det havde været svært at forstå. Manden kom med spørgsmål om hvordan og hvorfor det onde var kommet ind i verden. Ragnar illustrerede det ved de to træer i haven og ved at vise hvorledes de havde byttet plads i menneskets bevidsthed, således at kundskabens træ var blevet det dominerende. Det var dejligt at opleve hvor klart og enkelt det kunne forklares på den meget korte tid der var tilovers efter foredraget.
Ved hovedforsamlingen d. 11 oktober diskuterede vi nye lokaler. Jørgen og Bridget leder med lys og lygte. De så på et hus tæt på Stellavej men det var i meget dårlig stand, samtidig med at det også var dyrt. I Roskilde har de set på et sted, som på mange måde synes ideelt og med de nødvendige faciliteter. Det er rimelig stort hvilket giver mulighed for at leje ud. Diskutionen gik på, om vi ville være i stand til at holde det i orden når vi er så få, som vi efterhånden er, alene de sidste par år er fem fra vores forsamling overgået til den åndelige verden.
Vi har stadig ikke fået svar frå kirkeministeriet på ansøgning om anerkendelse. Men Ragnar sender ny ansøgning.

Bridget Hauptmann

Den öppna kyrkan

Först en liten personlig reflektion. Jag känner en stark fascination för stängda kyrkor. Vad är det som döljer sig bakom de stängda dörrarna, varför är inte kyrkan öppen, vad är det för en kyrka? Under ett besök i Rom hittade jag en dag en liten kyrka i närheten av hotellet. Den var ständigt stängd. Jag tittade lite närmare på den. Portarna var stängda och gallergrindar-na var försedda med stora lås. En svårläst inskription talade om att kyrkan hette Paradisets port och det kändes på något sätt ödesmättat att stå inför Paradisets port och finna den stängd med flera lås. Men en dag fanns det ett litet meddelande på porten: Kyrkan skulle repareras och så småningom öppnas på nytt. En stor tröst för en intresserad flanör. Jag har ännu inte haft tillfälle att komma in i kyrkan -men nästa gång jag kommer till Rom skall jag pröva på nytt.
När jag flyttade till Stockholm i slutet av fyrtiotalet tog jag som vana att vandra runt och lära mig stadens kyrkogeografi. Jag kom också en dag till Tegnérlunden och såg Sweden-borgs Minneskyrka. Den var förståss stängd. En söndagsförmiddag gick jag dit igen och tit-tade försiktigt in genom porten men drog mig för att gå in - det kändes som om jag skulle störa.
Jag tror att det är många som haft samma upplevelse som jag, sett den intressanta kyrkporten, blivit intresserad och hoppats att en dag få komma in och se vad som fanns innanför de lockande dörrarna. Nu under jubiléet är det många som för första gången kommit in i Minneskyrkan. Jag träffade flera som liksom jag hoppats få komma in en dag. En museiman berättade att han långtifrån var okunnig om Swedenborg. Han hade varit inkopplad i räddningsaktionen för Swedenborgs orgel i Lusthuset på Skansen och han hade läst flera böcker om och även av Swedenborg. Men aldrig varit inne i kyrkan. Flera som var med på stadsvandringarna gick med framförallt för att deltagarna erbjöds ett besök i Minneskyrkan som avslutning.
Det skulle vara mycket glädjande om kyrkan även i fortsättningen kunde hållas öppen någon dag i veckan, för nyfikna men också för andaktssökande.
Jag har en stark känsla av att det blir fler och flera som söker sig till en kyrka för att få en stunds stillhet, kanske tända ett ljus, kanske bedja en bön eller bara för att känna tysthet och stillhet.
Jag är mycket glad över att under jubileumsmånaden ha fått fungera som en introduktör till Kyrkan. Kanske är det några som gör det till en vana att söka sig dit.

Bert Ekengren

 

 

Jubiléet - en kommande skrift om bakgrunden till tillkomsten av Swedenborgs Minneskyrka

I förra numret hade vi med ett avsnitt ur den minnesskrift som snart kommer ut, där en märkvärdig händelse på invigningsdagen beskrevs. Nedanstående är ett utdrag ur samma skrift, som beskriver en del av Nya Kyrkans tidiga historia som bakgrund till kyrkobygget. Den som är intresserad av ett exemplar kan höra av sig till red.

Swedenborgska sällskap

Parallellt med denna ambition att föra in Swe-denborgs tankar i Statskyrkan fanns de som organiserade sig i nykyrklig anda. Sällskapet Pro Fide et Caritate var ett sådant och verkade under åren 1796-1835. Det handlade om över-sättning av Swedenborgs verk samt att sprida dem inom landet. Tyvärr slocknade verksam-heten ganska snart. Församlingstidningen gavs dock ut under en tjugoårsperiod.
En av översättarna i Pro Fide et Caritate var lexikografen och språkmannen Carl Deleen. Han höll till på St. Nygatan 12 i Stockholm. Fr o m september 1866 organiserades verksamhe-ten som ett sällskap. Deleen översatte från latinet en lång rad verk av Swedenborg. En del stannade på manuskriptstadiet, men mycket blev också tryckt, t ex Himmel och helvete och Arcana Cœlestia. Somliga ansåg, att hans över-sättningar inte fyllde måttet för en pålitlig och noggrann översättning, men Manby uttrycker uppskattning bl a för hans försök att hitta nya svenska ord för vissa termer i Swedenborgs latin, t ex "lusttycke" för latinets affectio, som översätts med böjelse eller något sämre med känsla. Vid översättningen av Arcana Cœlestia fick han efter ett tag hjälp av statskyrkoprästen Johan Tybeck, en orädd och ståndaktig tales-man för Nya Kyrkan.
Den nykyrkliga verksamheten förekom på många håll i landet. I Falköping fanns Adolph Löving som under tidigt 1800-tal översatte ett flertal verk till svenska. I Göteborg gav G. Löwegren ut ett månatligt nykyrkligt blad som hette Aftonbladet(!). Det kom ut åren 1822-24. I samma stad hade också sällskapet Pro amore et innocentia bildats av den nykyrkligt sinnade professsorn och domprosten Levin Olbers.
Fr o m 1858 verkade Swedenborgssällskapet i Kristianstadunder ledning av Dr Joh. Ad. Sevén. Där gav man ut en lång rad nykyrkliga verk, bl a del 1-7 av Arcana Cœlestia, som Sevén översatt från latinet. Då Sevén fick besök av R. L. Tafel från England år 1869, hölls en samling i Kristianstad. Tafels rapport visar att det både fanns en fast grupp och att man ville verka för Nya Kyrkans framåtskridande:

"Vid detta tillfälle voro omkring 20 nykyrkvänner närvarande, tvenne tidningsskrifvande inberäknade. De voro alla nitiska och önskade, om möjligt, göra mera för den goda saken, men de beklagade sig högeligen öfver den närvarande bristen på lefvande presterligt biträde i Sverige. De längta efter bättre Ordets tjenare och känna att framskridandet går svagt och sakta, till dess den Gudomliga Försynen finner för godt att bistå dem i detta afseende."

Kanske det var Tafels besök som gjorde att Sällskapet gjorde en framställan till Konferen-sen i England om bidrag till arbetet med över-sättning och tryckning. Det resulterade snabbt i att bidrag erhölls.

Tafel besökte den ovan nämnde Ackatius Kahl i Lund samt fick under sin resa "namnen på omkring tjugo orter, der nykyrkmän bo, men endast fåtaliga på hvart ställe." Ännu en gång möts Tafel av en stark önskan om att Nya Kyr-kan ska kunna växa sig stark. "De hoppas lik-väl på och arbeta för en bättre ställning i reli-giöst hänseende samt blifva högeligen lifvade, när de höra och läsa om Nya Kyrkans framsteg i England och America." Tafel slutar sin berät-telse med orden: "Jag sökte uppmuntra dem så godt jag kunde i hopp om Herrens välsigneles, och följande dag sade jag dem ett hjertligt far-väl." Det skulle visa sig att Tafel höll sitt ord, då han senare rekommenderade att man skulle stödja kyrkobygget i Stockholm.

Nykyrkliga gudstjänster

Religionslagarna tillät ingen offentlig verksamhet för de s k friförsamlingarna, men det pågick gudstjänstverksamhet i slutna sällskap. Så skriver exempelvis Tafel i sin rapport: "Under de första fyra veckorna hörde jag intet [om] det närvarande nykyrksällskapet i Stockholm. Ingen tycktes veta något derom. Men sista lördagen lärde jag känna deras mötesplats och deltog om söndagen i deras gudstjenst. Efter denna stannade jag en stund och förklarade ämnet för min mission. Några dagar derefter fick jag besök i hotellet af sällskapets ledare, hr T."
Förbudet mot att organisera sig och verka öppet gjorde att de nykyrkliga inte alltid kände till varandras verksamhet. I ett brev daterat 8.11.1868 skriver Tafel:

Nya Kyrkans … ledamöter äro så spridda, att de på många orter och ställen knapt veta om hvarandra. … Blott på två ställen äro, så vidt man vet, nykyrkvänner förenade till gemenskap. Det ena är i Kristianstad, der ett sällskap bildat sig till utgifvande af Swedenborgs skrifter i Svensk öfversättning och dertill fått bidrag från England samt äfven något från Amerika, men behöfver än mer understöd om dess verksamhet skall kunna fortsättas. Det andra är i Stockholm, hvarest en liten församling af något mer än 20 pesoner hålla gemensam gudstjenst hos en Hr T., som är dess ledare och tar emot dem i sina rum, der äfven en boksamling till utlåning förvaras. Med honom är jag nu personligen bekant och har de tre sista söndagarne deltagit i deras andaktsöfningar efter den lilla liturgi, som de åt sig upprättadt. De hafva flera förträffliga predikosamlingar och bland dem en av D:r Beyer. … Jag har blifvit förvånad öfver den stora nykyrklitteraturen i Sverige. Den är lika stor som den tyska och fullt ut så vigtig.

De nykyrkliga gudstjänster som Tafel med viss svårighet lyckades hitta hade hållits regelbundet i Stockholm sedan 1866. Under Oscar Tybonis ledning brukade mellan tio och femton personer samlas i hans hem, alltså inte offentligt.

 

Besök från Finland

I slutet av augusti hade vi besök av Finlands Swedenborgsällskap - Suomen Swedenborg-seura. Det var ordföranden och ytterligare tre medlemmar. Efter en promenad på Södermalm tog vi oss till Swedenborgs Minneskyrka, där jag höll en nattvardsgudstjänst. Vi samtalade en stund, tittade på Bokrummet, tog bilder, utbytte adresser och tog farväl, innan Olle tog dem med för att visa sitt bibliotek. De kom med båten på morgonen och åkte tillbaka på eftermiddagen.
Deras uppgift är att översätta Swedenborg till finska. Det som finns är både gammalt och begränsat i omfång. Himmel och helvete, Nya Jerusalems lära samt Sanna kristna religionen finns översatta.

Slående uttalande kring Himmel och helvete

På Amazon (en bokhandel på internet) kan man skriva bokanmälningar över böcker som finns till salu. Här har ni ett utdrag av en anmälan över New Century Edition av Heaven and Hell. (Ny översättning år 2000 av George F. Dole med en 50 sidors introduktion av Bernhard Lang) Anmälarens namn är Gabriel Toscana.
Överskriften lyder: Tro eller inte tro, det är frågan.
Som hart när ateist ville jag först tro att allt i Himmel och helvete var förvirrade fantasier....men ändå..... jag kunde inte. Swedenborgs nyktra stil, avsaknad av övertalning, konsekvens och intellektuella hederlighet har ställt mig mot väggen och gjort att jag för första gången i mitt liv har fått stå ansikte mot ansikte med fakta, dvs att Bibeln möjligen är något mer än bara en särskild folkgrupps urgamla kultur.
Även om Himmel och helvete är 500 sidor lång, är den bara en liten del av Swedenborgs totala produktion om himlen, helvetet, Gud och Bibeln.
Det är omöjligt i en kort anmälan att överföra känslan och atmosfären i Himmel och helvete, men den har gett mig mitt livs chock. Bibeln och Swedenborg stämmer överens på ett sätt som leder mig till att konkludera följande: Bibeln är sann. Faktiskt existerar helvetet. Reinkarnation finns inte. Mestadels är vi på väg mot helvetet till följd av vår egenkärlek.
Om du är en troende kristen, kommer den här boken att vara källan till en mäktig insikt för dig. Om du inte är troende, kommer du möjligen vilja utplåna den i din egen tankevärld... men om du är uppriktig, blir den kanhända för mycket för ditt sätt att tänka. Du skulle möjli-gen kunna, som jag, medge att du är besegrad.

(Översättning av Ragnar Boyesen från New Church Life, Juni 2002)

Ragnar Boyesen

 

KOMMANDE AKTIVITETER

Skandinaviskt nykyrkorådsmöte blir det i Stockholm fredag - söndag, 22-24 november. Re-presentanterna kommer från Sverige, Danmark och sannolikt Norge för att diskutera gemen-samma frågor. På dagordningen står bl a missionsfrågor, internet, utgivning av broschyrer, psalmboksprojektet samt gemensamma träffar.