Predikan av pastor Göran Appelgren
Läsningar: Psaltaren 15; Markus-evangeliet 5:1-20; Sanna Kristna Religionen # 490
”Gå och berätta om allt som Herren har gjort med dig, hur Han förbarmade sig över dig.”
Mark 5:8
I dagens text hör vi talas om hur Jesus botar en man som var besatt, och Han säger: ”Gå och berätta om allt som Herren har gjort med dig, hur Han förbarmade sig över dig.” Mark 5:8 Det är trösterikt. Det handlar om befrielse. Från vad kan vi fråga? Djävulen kanske! Men då frågar ni: ”Finns djävulen?” Ja, det är en fråga vi helst undviker. Att det onda finns är däremot något man påminns nästan dagligen. Att lidande finns är också något vi är fullt medvetna om. Men om vi frågar oss om djävulen finns kommer vi lite för nära ett begrepp som vi känner obehag inför.
Hur används ordet ”djävul”?
Ordet ”djävul” används ofta som ett så kallat kraftuttryck men även för att beskriva det onda. Så länge vi inte funderar så mycket på ordets exakta innebörd oroas vi inte för mycket. Det finns andra begrepp som är lättare att handskas med. På frågan om Gud finns känns det lättare att svara. Även om svaret bär på tvekan, så är det inte så besvärligt att närma sig frågan. Finns himlen? Finns änglarna? Det är samma sak här. Det finns redan i frågan något positivt. Man vill svara: Javisst finns Gud. Javisst finns himlen. Javisst finns det änglar, både här och i nästa liv. Men för att förståelsen av livet och av ens religion ska fördjupas måste man närma sig obehagliga frågor också. Finns djävulen? Och om svaret är Ja, hur ser han ut? Eller hon?!
Djävulen och den kristna traditionen
Den kristna traditionen har umgåtts med djävulsbilden under lång tid. Från bibeltexterna är det lätt att dra slutsatsen att det finns en djävul eller en satan som är en person, en levande varelse som har makt och kontroll över det ondas rike, det som vi kallar helvetet. Det sägs att Jesus i öknen ”sattes på prov av djävulen”Luk 4:2, och i Uppenbarelseboken står det att djävulen och satan kastades ned i avgrunden Upp 20:2-3.
Ett enkelt svar på frågan om djävulen finns är att han finns, eftersom begreppet finns, och eftersom vi tänker ordet och begreppet djävul. Eftersom vi förknippar djävulen med det onda, är det också ganska lätt att acceptera att djävulen finns, eftersom det onda finns. Men om djävulen nu finns, är det viktigt att förstå på vilket sätt han finns, hur han ser ut och hur han verkar.
Genom att titta närmre på berättelsen från markusevangeliet om mannen som var besatt av en oren ande som hette Legion kan vi få svar på det.
En besatt man
Det är hemska saker som sägs om den stackars mannen som var besatt. ”Ingen kunde få bukt med honom … han skrek och sargade sig med stenar.” Mark 5:4,5 Ett stort lidande hade drabbat mannen. Hans liv var förstört. Ingenting av det som en normal människa gör kunde han göra. Han var isolerad från medmänniskor. Han saknade varje meningsfull relation till andra människor. Tänk den tanken igen: Han saknade varje meningsfull relation till andra människor!! Det fanns inte en enda människa som kunde – även om de ville – visa honom någon kärlek – han var för våldsam och för farlig för dem. Och själv kunde han inte uttrycka några känslor av värme och medmänsklighet. Allt i hans liv handlade om raka motsatsen – utanförskap, självplågeri, självförintelse.
Finns djävulen? Fanns djävulen i den besatte mannen? Javisst fanns djävulen, och det var djävulen som förstörde hans liv. Men nu kommer vi till en mycket intressant punkt. Jesus frågade honom: ”Vad heter du?” Och den orena anden svarade genom den besatte mannens mun: ”Legion heter jag, för vi är många”. Mark 5:9
Finns djävulen?
Finns djävulen? Ja, men han är många. De är många. Det onda bärs upp av individer, andliga individer på den andra sidan. De är många. Det onda är inte ett abstrakt begrepp. Det onda är inte en abstrakt osynlig kraft som påverkar vårt sinne att välja fel. Det onda bärs upp av levande individer med utseende och namn på den andra sidan. De radar upp sig – som en Legion – och är många, var och en med sitt utseende, var och en med sin specialinriktning av ondskefulla planer på att besätta och förstöra en människas liv. Djävulen finns men han är många djävlar, eller sataner. Det är en slutsats vi kan dra av berättelsen i Markus. ”Legion heter jag, för vi är många”.
Herren styr helvetena
I Nya Kyrkans Skrifter förtydligas denna bild ytterligare. Det finns ingen personlig djävul, en djävul som är boss över det ondas rike. Det framhålls också att det på inga villkor kan vara så att djävulen är på samma nivå som Gud. Det sägs uttryckligen att ”Herren styr helvetena” Himmel och helvete # 536, och att ”all makt är i himlen och inte någon makt i helvetet”. Himmel och helvete # 539 Inom vissa lärosystem finns nämligen tanken att världen påverkas av en kamp mellan två jämnstora krafter, det goda och det onda, och att människan är en bricka i det spelet, men så är det inte.
Den kristna tanken är och har alltid varit att allt som är gott kommer från Gud, och att det onda inte har någonting med Gud att göra. Dessa saker förklaras ingående i Nya Kyrkans Skrifter. Men redan i Bibelns första kapitel understryks att allt som Gud skapat är gott. ”Och Gud såg på allt som Han hade gjort, och se, det var mycket gott.” 1 Mos 1:31
Det goda är starkare än det onda
Det goda står över det onda. Det goda är större än det onda. Det goda har makt över det onda. Gud har all makt. Jesus, vår Gud, sade till lärjungarna: ”Åt Mig har givits all makt i himlen och på jorden.” Matt 28:18 Det finns ingen annan som har en jämbördig maktställning. Det finns ingen djävul som har en lika stor makt som Gud. Profeten Jesaja låter Herren säga så här: ”Före Mig blev ingen Gud formad, efter Mig skall ingen komma. Jag, jag är HERREN, förutom Mig finns ingen Frälsare.” Jes 43:11-12
Detta illustreras också i berättelsen om mannen med den orena anden. När Jesus såg den besatte mannen, sade Han: ”Far ut ur mannen, du orena ande!” Mark 5:8 Och då reagerade anden, eller låt oss säga djävulen med förtvivlan: Han föll ned för [Jesus] och ropade högt: ”Vad har Du med mig att göra, Jesus, Du den högste Gudens son? Jag besvär Dig vid Gud: Plåga mig inte!” Mark 5:6,7 Så talar inte någon som är jämbördig. Så talar den som är underlägsen. Sedan bad den orena anden, Legion, Jesus ”enträget att inte driva dem från trakten”. Mark 5:10 Så talar den som har mött sin överman.
Skapelsen är god
I begynnelsen av skapelsen var allt ”mycket gott”. Det som är skapelsens ursprung och källa är Herrens Gudomliga Kärlek. Den Kärleken har all makt och den når skapelsen och människan med den Gudomliga Visheten som följsamt redskap. Djävulen finns, men han är många, och han – de – är i styrka oändligt mycket svagare än Gud. Det vi kallar djävulen är alltså något splittrat och svagt. Finns det då något att vara rädd för? Fienden är splittrad och svag. Berättelsen om Legion visar att djävulen är splittrad och svag, men den visar också hur vi människor påverkas av den orena anden som försöker ta oss i besittning, och hur vi kan räddas från undergång av den som är starkare än Legion.
Drastisk förändring
Mannen som var besatt genomgick en sådan remarkabel och drastisk förändring att de som känt till hans situation ”blev förskräckta”. Mark 5:15 Ja, de blev så förskräckta att de ”uppmanade Jesus att lämna deras område”. Mark 5:17 Den frustande galning de sett under lång tid satt där plötsligt ”klädd och vid sina sinnen”. Mark 5:15
Förändringen som ägde rum i den besatte mannens sinne var därför fullständigt obegriplig för dem. Det översteg deras fattningsförmåga. Och det var därför ett tecken på, att ingen annan än den Allsmäktige Gud hade kunnat åstadkomma detta. Därför sa Jesus till mannen som blivit befriad från djävulens grepp: ”Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur Han förbarmade sig över dig.” Mark 5: 19
Herren har all makt
Det som den här berättelsen visar är att Herren har all makt över det onda. Den visar också att vi själva är fullständigt oförmögna att befria oss själva från det onda. Kedjorna som de hade försökt binda honom med är en bild av hur vi försöker att med egen kraft skydda oss själva från det onda som vi är snärjda av. Men kedjorna brister. Våra egna krafter räcker inte till. Den som har makt över det onda är bara en – Herren. Först när vi bjuder in Honom kan djävulen på riktigt jagas på flykten.
Det går inte att vara ljum. Man måste vilja bryta med det onda. Därför står det så här i Psaltaren: ”Herre, vem får vistas i ditt tält? …Den som aktar den förkastlige för intet.” Ps 15:1,4Den ”förkastlige” är frestaren, djävulen, Legion, alla de onda krafter som försöker snärja oss i falska föreställningar som alla har till syfte att förstöra våra liv, lite i taget, lite till, och lite till, och till slut fullständigt. Det är den ”förkastlige” som vi måste ”akta för intet” för att vi ska få ”vistas i Herrens tält”, och den som vistas i Herrens tält får Hans beskydd. ”Den människa som skådar till Gud och vill ledas av Gud är i det goda.” Äktenskapliga kärleken # 444
Djävulen är maktlös
I skydd av Herrens goda är djävulen maktlös. Därför är det av yttersta vikt att vi gör Herren levande för oss, så att vi kan söka upp Honom och få Hans beskydd. Guds mening med människans tillvaro är att vi ska leva lyckliga i all evighet. Allt i Guds verksamhet strävar mot det målet. Det understryks med följande ord ur Nya Kyrkans Skrifter: ”Genom Sitt Goda är Gud allnärvarande och klappar oupphörligen på och begär enträget att bli mottagen av människan … Varje människa är [därför] förutbestämd till himlen och ingen till helvetet.”Sanna kristna religionen # 490; jfr Gudomliga försynen # 324:7; Upp 3:20
Djävulen finns, men för den människa som söker sig till Gud blir djävulen splittrad, svag och till slut en förlorare.
”Herre, vem får vistas i Ditt tält? …Den som aktar den förkastlige för intet.” Ps 15:1,4
Amen!
Läsningar:
Psaltaren 15:
Herre, vem får vara i ditt tält?Vem får bo på ditt heliga berg? Den som lever rent och handlar rätt och talar sanning av hjärtat – den som inte förtalar med sin tunga, som inte gör sin nästa illa och inte drar skam över sin granne, den som föraktar den förkastlige men ärar dem som vördar Herren, som inte bryter sin ed även om det smärtar, som inte ockrar med sina pengar eller tar mutor mot den oskyldige. Den som handlar så ska aldrig någonsin vackla.
Mark 5:1-20:
Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön. När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. Ingen var stark nog att rå på honom.Ständigt höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom och skrek: ”Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!” Jesus hade just befallt honom: ”Far ut ur mannen, du orene ande!” Nu frågade han honom: ”Vad är ditt namn?” Mannen svarade: ”Mitt namn är Legion, för vi är många.” Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området. Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget. De orena andarna bad honom: ”Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem.” Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt. Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta. De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen. Då bad man att Jesus skulle lämna deras område. När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom. Men Jesus tillät det inte utan sade: ”Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig.” Mannen gick då och ropade ut allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.
(Översättning: Svenska Folkbibeln)
Sanna kristna religionen # 490:
Att allt som Gud skapade var gott är tydligt av skapelseberättelsens första kapitel, där det står skrivet: ”Gud såg på allt som Han hade gjort, och se, det var mycket gott.” 1 Mos 1:31Samma sanning framgår också av människans första tillstånd i paradiset. Men att det onda hade sitt ursprung i människan förstår man av att människans tillstånd efter fallet var att hon blev utdriven ur paradiset. En slutsats av detta är, att om människan inte hade fått fri vilja i andliga ting, så hade Gud själv varit orsaken till det onda, och inte människan. Följaktligen skulle Gud då ha skapat både det goda och det onda. Men att tänka så är en avskyvärd tanke. Att Gud inte har skapat det onda och att Han aldrig ger människan något ont, beror på, att Han är Själva det Goda. Det är istället människan som har infört det onda genom att hon vänder det goda, som oupphörligen strömmar in från Gud, till ont. Det är det som sker när hon vänder sig bort från Gud och istället vänder sig till sig själv. Av det som nu har sagts – angående att Gud är Själva det Goda – förstår man att varje människa är förutbestämd för himlen och ingen för helvetet.