(Läsningar: Ps 72:1-7, 12-13,17-19; Luk 12:15-21; GF 179:1. Se sista
sidan!)

"Jesus sade till dem: 'Se till att ni aktar er för allt slags girighet,
ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar'."
(Luk 12:15)

Planera för framtiden

Det är en stor skillnad på att ha ägodelar och att ha överflöd på
ägodelar. Att planera för framtiden är inte fel. Det är tvärtom riktigt
att göra det. Om man inte gör det, riskerar man att bli en börda för sin
omgivning. En sund planering, ett rätt mått av införskaffande av
ägodelar är rätt och riktigt.
Man kan samla ägodelar på två sätt - antingen med ett gott syfte i
sikte, eller med ett ont. Det goda syftet är att vilja skapa en grund
för ett sunt och uppbyggligt liv, där kärleken till medmänniskan står i
centrum. Det onda syftet är att vilja ha ägodelarna för sitt eget
självförhärligande.
Det finns två sätt att förhålla sig till livet. Det ena sättet är
rättfärdigt. Det är att helt lita på Herren. Det andra är orättfärdigt.
Det är att enbart lita på sig själv.
Vi lever hela tiden i detta spänningsfält - att kunna lita på Herren,
eller att ta över kontrollen och tro att vi själva vet bäst. Så länge vi
befinner oss i spänningsfältet är allt väl. Herren vill att vi ska tänka
själva. Han vill att vi ska fatta egna beslut. Men Han vill samtidigt
att vi ska göra det med inspiration från en tro på att Han finns, och
att Han styr våra liv i en riktning som i ett evigt perspektiv är bra
för oss. "Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom." (Joh 7:24)
"En rätt dom." Det är omdöme det handlar om. Men för att omdömet ska bli
rättfärdigt och kärleksfullt, krävs att vi litar på Herren och
inspireras av de eviga, andliga principer som Herrens Ord uppenbarar.
"Det går väl för den som är barmhärtig ... den som stöder allt han gör
på rättfärdighet." (Ps 112:5)
Att planera för framtiden är bra. Att vilja ha full kontroll över
framtiden är inte bra. Om vi känner så, så har vi avslöjat oss: vi har
utsett oss själva till herrar över vårt eget liv. Vi ställer Herren åt
sidan. Eller också använder vi Honom till att rättfärdiga våra beslut.
Det var det som människorna försökte som kom fram till Honom och sa: "
Mästare, säg till min bror att han delar arvet med mig'." (Luk 12:15)
Jesus vägrade, därför att om Han hade lagt sig i saken, hade Han lagt
sig i en omständighet som bara hör den här världen till. Som vi vet
säger Han eftertryckligt, att "Hans rike inte är av denna världen". (Joh
18:36) Genom sitt svar säger Herren, att vi måste tänka själva och fatta
våra egna beslut.
Det gör det svårt för oss. Men svårigheten uppfostrar oss till att tänka
rättfärdigt. "Det går väl för den som är barmhärtig ... den som stöder
allt han gör på rättfärdighet." (Ps 112:5)
Ena gången när vi delar arvet tänker vi för mycket på oss själva. Nästa
gång går vi andra vägen och bryr oss inte alls om saken. Den tredje
gången hittar vi rätt. Vi vet hur verkligheten ser ut. Vi betänker vilka
andra människor som är inblandande. Sedan tänker vi utifrån
människokärleken, och vi fattar ett beslut som gör att bägge parter blir
nöjda. I inget fall har vi bett Herren tala ur molnet och säga till vår
motpart vad som är rätt. Däremot har vi tänkt själva med Herren
närvarande i vårt inre i olika grad.
Vi befinner oss hela tiden i frihet, och vi utvecklar vårt förnuft i
rätt riktning, när vi låter Herren vara med i besluten. När Han är med,
slutar vi upp med att försöka kontrollera framtiden utifrån våra egna
begränsade perspektiv. Det handlar rikedomen om i liknelsen som Jesus
sedan berättar.

Rikedom

Han sade till dem: 'Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty
en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar' (Luk
12:17)
När det talas om rikedom i Ordet har det i viss mån att göra med det
yttre livets ägodelar. Om man fäster sitt sinne för mycket på sådant,
blir det svårt att tänka på Gud och himlen. Därför är det svårt för en
rik att komma in i himmelriket. Men det handlar ännu mer om andlig
rikedom.
I slutet av liknelsen uppmanar Herren oss till att "vara rika inför
Gud", så det är inte fel att vara rik, men det är fel att vara rik på
fel sätt. Den rike dåren var rik på fel sätt. Han trodde att livet
bestod i att ha överflöd på ägodelar. Herren talar här om andliga
ägodelar.
Han talar om att ha så mycket kunskap att man stänger dörren till
Herren. Den som har mycket kunskap men inte vet hur han ska använda den,
är rik på fel sätt. Den sortens rikedom leder till vansinniga beslut.
Den rike dåren sa till sig själv: "Jag river mina logar och bygger
större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda."
Man kan ha så mycket kunskap - för det är det som rikedom och ägodelar i
andlig mening står för - att man raserar sitt eget liv. Att förhäva sig
över sin egen kunskap leder till självgodhet.

Självgodhet

Så här säger profeten Jesaja: "Det var din vishet och din kunskap som
förledde dig, och du sade i ditt hjärta: 'Jag och ingen annan'." (Jes
47:10) Klarare kan det inte uttryckas: "Jag och ingen annan".
Herren behövs inte längre. Vi vet själva hur vi ska göra. Vad värre är:
vi tror oss veta hur livet kommer att gestalta sig i framtiden. Vi
börjar planera utifrån ett själviskt perspektiv. Vi försöker kontrollera
människor omkring oss. De ska göra som vi vill, för att vi själva har
bestämt hur framtiden ska se ut. Det finns inte längre något utrymme för
Herren att i sin Gudomliga försyn föra oss fram på den väg som Han vet
är den rätta för vårt eviga väl.
Ju rikare vi blir, desto mindre behöver vi Herren. Tyvärr är det så att
vi samtidigt stänger ute andra människor. Vi stänger ute Herren och vi
stänger ute våra medmänniskor. Vi behöver inte dem i vår planering för
framtiden. De har ingen kunskap. De är fattiga och kan utnyttjas. De
förstår inget och kan luras. Vi försvinner in i själviskhetens fängelse.
Därför varnar Herren oss: "Du förtröstade på din ondska och tänkte:
'Ingen ser mig.' Det var din vishet och din kunskap som förledde dig,
och du sade i ditt hjärta: 'Jag och ingen annan.' Därför skall olycka
komma över dig, och du skall inte veta varifrån den kommer. Fördärv
skall falla över dig, du skall inte kunna avvärja det. Plötsligt skall
ödeläggelse komma över dig, när du minst anar det." (Jes 47:10,11)
Hårda ord kan det tyckas, men Herren vill oss väl. "Alla som jag älskar
tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig." (Upp
3:19)
Att vilja styra sitt liv utifrån sin egen begränsade kunskap om livet är
den största villfarelsen vi kan räka ut för. Det är det som trädet med
kunskapen om gott och ont handlar om. Ett annat sätt att uttrycka de på
är att vi inte vågar lita på ett det finns en Herrens försyn. När vi
förnekar den Försynen, stänger vi tillfälligt dörren till den andliga
dimensionen. " Ett sådant tillstånd tillsluter människans inre." (GF
179:1) "De som tror från sig själva och inte från Herren genom Ordet,
tror sig också veta och förstå allting. Orsaken är den att deras andliga
sinne är tillslutet, och bara det naturliga sinnet är öppet. Detta sinne
utan andligt ljus kan inte se på något annat sätt." (UU 206)
För att vi ska vakna upp från den villfarelsen har Herren många skarpa
ord att säga oss: "Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. Ve er,
ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni
kommer att sörja och gråta." (Luk 6:24-25) "Du säger: Jag är rik, jag
har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är
eländig, beklagansvärd [och] fattig." (Upp 3:16)

Från inbillning till verklighet

Den rike dåren befann sig i en sådan illusion om livet. Det är en
liknelse som mannen uppträde i. Om vi lyssnar på Herrens undervisning
behöver det inte gå som det gör i liknelsen, men så här gick det: "Gud
sade till honom: din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och
vem skall då få vad du har samlat ihop?"
Vad är mest värt?! Att ha ett överflöd på ägodelar, alltså att inbilla
sig att man är herre över sitt eget liv, att tro sig kunna styra sitt
liv till det som är bäst för en i all evighet? Är det mest värt, eller
är det att känna en fullkomlig förtröstan på att Herren Gud är den som
vet detta, och att Han i sin allomfattande kärleksfullhet för alla
människor, styr vars och ens liv på ett sådant sätt, att allt blir till
det bästa för alla?!
Svaret borde vara enkelt att ge, men vi vet att det tar emot. Därför ska
vi lyssna på Herrens undervisning. Vi ska vara - eller bli - "de döva
[som] den dagen skall höra bokens ord .... De ödmjuka [som] skall få
allt större glädje i HERREN, de fattigaste bland människor [som] skall
fröjda sig." (Jes 29:18,19)
"Höra" börjar man göra, när anden, det inre, eller hjärtat, den goda
viljan som hela tiden vill komma fram, som vill ta kommandot över ens
liv, när den kommer fram, ja, då vill man höra Herrens undervisning.
"Se, dagar skall komma säger Herren, då jag skall sända hunger i landet,
inte en hunger efter bröd, ... utan efter att höra HERRENS ord." (Amos
8:11)
Då känner man sig inte rik utan fattig. Man känner sig inte mätt utan
hungrig. Man funderar inte på vad man ska göra med sitt överflöd, för
man inser att man inte har något, och man vill i stället bli "rik inför
Gud". Det är detta Herren menar med orden: "Ingen av er kan vara min
lärjunge, om han inte avstår från allt han äger." (Luk 14:33)

Lita på Herren

Vi går från ett inre elände till ett liv i Herren: "Saliga är de som
hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade." (Matt
5:3) När en människa har förstått att hon har sökt efter fel saker i
livet, börjar hon söka efter en föda som består. Precis som kroppen
behöver sin föda, så behöver anden sin. Det anden behöver är det som ger
näring åt den inre människans verksamhet, och den verksamheten är att
vilja och göra det goda, och att tänka och tala det sanna.
Vad vi än gör i livet, så har det att göra med att göra gott och tänka
rätt. I varje vår handling i det dagliga livet, strävar vi efter att
vilja rätt, tänka rätt och handla rätt. Anden hungrar hela tiden efter
rätt näring, för att rätt kunna tjäna livet, livet som vi fått som gåva
från Herren. "Att 'äta' är att tillägna sig det goda, och att "dricka"
är att tillägna sig det sanna." (AC 4334)
När vi lever för vår nästa, blir vi mer vakna i den stund som är. Vi
gläds åt det som varje situation har att ge oss. Vi behöver inte tvinga
oss på framtiden. Vi behöver inte känna att vi måste kontrollera allt
runtomkring oss, det som händer i morgon. Vi hungrar efter
rättfärdighet, och vi tar varje tillfälle i akt att förverkliga den
medmänskliga kärlek vi vet att Herren vill för oss och för våra
medmänniskor. "Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket, Han
skall frälsa de fattiga och krossa förtryckaren." (Ps 72:4)

Det enda - gott och sant från Herren

Det enda vi vill är att vara "rika inför Gud". Det som är något värt är
att ta emot den föda som bygger upp det liv som aldrig kommer att
förgås. Varje gång vi tänker mer på andra än på oss själva, bygger vi en
bit av Herrens eviga rike, i andra och i oss själva.
Det goda vi vill, är det goda vi hungrar efter. Den hungern kan bara
tillfredsställas med det som kommer från Herren, Hans godhet och Hans
sanning. Det är dessa två saker vi tar emot i nattvarden.
"Att 'äta' är att tillägna sig det goda, och att "dricka" är att
tillägna sig det sanna. Att 'äta' och 'dricka' i den Heliga Nattvarden
betecknar i den inre meningen [därför] att tillägna sig Herrens
Gudomliga kärleks goda." (AC 4334)

Nattvard - allt själviskt bakom sig, ta emot sant liv från Herren

Nattvarden handlar om att lägga allt själviskt bakom sig. Det är därför
det är viktigt att rannsaka sig själv, innan man går till Herrens bord.
Brödet och vinet är Herrens Gudomligt goda och Gudomligt sanna som vi
vill nära vår ande med. För att vi ska kunna ta emot den födan, får det
inte finnas en föreställning om att vi själva kan åstadkomma det som
Herren gör för oss. Det är det som dessa ord innebär: "Hungriga har han
mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort." (Luk
1:53)
När vi kommer inför Herren kan vi känna oss trygga. Vi vet att Han
älskar oss. Vi vet att Han vill oss väl. Vi vet också vad som krävs för
att vi ska kunna möta Honom, och Han oss - att vi "aktar [oss] för allt
slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd
på ägodelar" utan att hon är "rik inför Gud."
"Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall
bli mättade." (Matt 5:3)

Amen!

Ps 72:1-7, 12-13,17-19:

Gud, ge åt kungen dina domar, din rättfärdighet åt kungasonen! Han skall
döma ditt folk med rättfärdighet, dina betryckta med rättvisa. ... Han
skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket, Han skall frälsa de
fattiga och krossa förtryckaren. Dig skall man frukta från släkte till
släkte, så länge solen finns till, så länge månen skiner. Han skall vara
lik regnet som faller på nyslagen äng, lik en regnskur som vattnar
jorden. I Hans dagar skall den rättfärdige blomstra, stor frid skall
råda tills månen ej längre finns. Ty Han skall rädda den fattige som
ropar och den betryckte som ingen hjälpare har. Han skall vara mild mot
den svage och fattige, och frälsa de fattigas själar. ... Må hans namn
förbli för evigt, så länge solen skiner må hans namn leva vidare. ...
Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som ensam gör under! Lovat vare hans
härliga namn för evigt, hela jorden vare full av hans ära! Amen, amen.

Luk 12:15-21:

Någon i folkhopen sade till honom: 'Mästare, säg till min bror att han
delar arvet med mig.' Jesus sade till honom: 'Människa, vem har satt mig
till skiljedomare mellan er?' Sedan sade Han till dem: 'Se till att ni
aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att
hon har överflöd på ägodelar'. Och han berättade en liknelse för dem:
'En rik man hade åkrar som gav goda skördar. Och han frågade sig själv:
Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. Så här vill jag
göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar
jag in all min säd och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till mig
själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu
lugnt, ät drick och var glad. Men Gud sade till honom: din dåre, i natt
skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat
ihop? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik
inför Gud.

(Översättning: Svenska Folkbibeln)

Gudomliga försynen, nr 179:1

Hos de flesta människor finns en önskan medfödd att i förväg få veta
framtida händelser, men den har sitt ursprung i kärlek till det onda.
... Ett sådant tillstånd tillsluter människans inre, där ...
frihetsgåvan och förnuftsgåvan ... bor. ... Därför tas detta begär bort
från dem som tror på den Gudomliga försynen och de får i stället en
tillförsikt att Herren sörjer för deras lott. Därför vill de faktiskt
inte veta framtiden i förväg, för att de inte på något sätt ska sätta
sig upp mot den Gudomliga försynen. ... Detta är en av den Gudomiga
försynens lagar.

Förkortningar av Skrifterna:

AC = Arcana Cœlestia
GF = Gudomliga försynen
UU = Uppenbarelseboken uppenbarad